Kanske var det göteborgaren i mig (true story, födelseort: Kungälv) som föll först. Eller så var det barnet. Förmodligen kombinationen av de två. Men jag är hur som helst fullt övertygad om att ifall ”illustrerad ordlek” vore en vedertagen syssla, då skulle Jempieteckningar tveklöst vara skolexemplet.

Med det sagt – man behöver inte vara göteborgare för att uppskatta Jennies Danehavs ”dåliga humor och fula tecknande” (hennes ord, inte mina). Och man behöver verkligen inte vara barn. Tvärtom kräver vissa vitsar nästan att man är färdigskolad och byxmyndig (om än med förmågan att stå med byxorna nere ibland).

För att förstå vad jag babblar om, här är några av mina favoriter:

1.

2.

3.


4.

5.

Dina egna favoriter – om du kan välja vill säga – hittar du i boken Jempieteckningar: Löpande urval. Den släpps i april!

Kommentera

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *